För de flesta antar jag att vi går i väntans tider pga covid-19 ska fasa ut och vi kan leva ett mer normalt liv. Fortfarande tycker jag att folk är för nära varandra. Ingen vet vad viruset kan ställa till med i kropp och knopp. Själv arbetar jag under natten på ett äldreboende. Många av personalen är sjuka och får då inte komma. Givetvis beror detta inte enbart på covid-19, men man får inte komma till arbetet förkylda. Två av mina nattkollegor har varit sjuka länge i covid. Nu börjar de tillfriskna. Febern varade mellan 10-12 dygn, en av dem hade haft närmare 41 graders feber. Det är inte bra. Jag arbetar mer än vanligt. Känner mig lite slutkörd. Det är inte så att jag arbetar jättemycket, utan att vi hade ingen vikarie att få in och därför blev lite vila hemma. För övrigt arbetar jag 82% och har nu på kort tid jobbat övertid, över 100%. Det kännbara är att jag bara har varit hemma och sovit en natt. Givetvis sover jag dagtid efter jobbet. På måndag, nu är det fredag, har jag arbetat 11 nätter av 14. Inget skryt, för så här är det just nu. Och orättvist är det också. Många har blivit varslade eller permitterade, då förlorar man en hel del av sin inkomst. Tänk att ett så litet virus kan ställa till det för hela världen och skada eller ta död på människor. Så har det varit i århundrade, ett virus tar ihjäl människor. Är det ett sätt att få ned födelsetal. Vi lever många på vår jord. Förr levde inte länge pga av sjukdomar och farligt vatten. För övrigt lyser solen över Göteborg och man blir glad över dessa soltimmar. Själv har det inte blivit så mycket skrivande och det beror på att jag har arbetat en hel del. Men det kommer snart en ny dag. Nu önskar jag dig en fantastisk dag. En solig hälsning från Lill Lindbäck, författare och undersköterska.